Förgiftad!

Jo så är det. Jag är förgiftad av alkohol eftersom jag har druckit ganska mycket öl både fredag och lördag. Inget jag är stolt över så klart men det har hjälpt mig lite. Som Rivers skulle ha sagt, så har jag varit av banan lite det senaste taget men i fredags vände det.

Vi började kvällen med en spelning som gick väldigt bra. Publiken stod inte packad men där var tillräckligt med människor tycker jag nog. Kvällen fortsatte sen med att jag träffade Jockums kompis. För er som inte vet vem Jockum är kan jag berätta att han är finsk men har svenska som modersmål och är en av mina bästa kompisar här nere. Hans kompis heter Janina och hon är underbar. Vi kände en stark koppling mellan oss direkt och vi var aldrig långt ifrån varandra den kvällen. Det var nåt där som drog oss till varandra. Det dumma är att hon är tillsammans med en av Jockums kompisar i Finland. Det som är ännu konstigare är att han heter Ante och sjunger och spelar gitarr i ett band. Helt osannolikt egentligen men det är sant. Hon har allt jag kan önska och hon skulle nog ha varit här nu om omständigheterna hade varit annorlunda. Jag har hennes nummer så jag ska förklara för henne att hon nog borde bli tillsammans med en annan Ante.
Vi kom hem vid 6 på morronen efter att vi hade gått vilse i Amsterdam i regnet. Vi hade nog varit på villoväger i 1½ timme innan vi hittade hem till Jockum där vi sov till igår.

När vi vaknade igår mådde vi så klart inte så bra men snäll som Jockum är så gick han ut och handlade en stor frukost till oss. Dagen började minsann bra och jag fick se Janina i en annan miljö. Vid klockan 13.00 gick vi ut för att ta oss till sporthallen. Vi skulle spela match och min uppgift som en skadad idrottsman var att stå i mål. Vi förlorade med 10-1.
Jag var riktigt trött när jag kom hem så jag la mig i sängen och tittade på På spåret. Senare kom tre tjejer hit som heter Ella, Hatte och Genuive. Jag tror inte jag har stavat riktigt rätt. Vi drack lite här hemma sen gick vi ut. Till heiniken plein för att vara mer precis. På andra stället vi gick till var det discodans så självklart dansade vi. Mitt i allt blev jag av med mössan. Jag vände mig om och där stod en liten kaxig tjej som tyckte att hon skulle ha den mössan. Jag tog ju så klart tillbaka den för det var ju Toms mössa och jag ville inte bli av med den. Men hon följde i alla fall med mig hem och gick hem till sig vid 12 idag. Hon ville se mig igen men jag vet inte det. Kanske, kanske inte. Jag vill nog hellre koncentrera mig på det omöjliga. För att få Janina att bli min känns mer eller mindre som en omöjlig uppgift.

Idag skiner solen in genom mina balkongdörrar och jag mår bara bra. Nu fattas det bara att göra något roligt. Till exempel Gothic III.

Hej.