Forsta natten!
Idag vaknade jag upp hemma hos Toms ex, Carolina. Hur jag kom hit ska jag nu beratta.
Kl 17 ungefar traffade jag Tom igar. Vi bestamde oss, som tidigare sagt, att vi skulle spela pa cafe sappho. Vid 22tiden anlande vi till sappho och dar satt Carolina med en dansk van och vantade pa oss. Vi bestallde in lite ol, weihenstafaner, och sen lite mer och sen lite mer.
Allt var trevligt och ratt vad det var sa sa en kille pa sen att Tom och ante skulle spela, och sa pekade han pa oss. Vi gjorde som han sa och gick upp och spelade. Det gick mycket bra och responsen fran publiken var ocksa bra. Vi spelade fyra latar sen var det nasta artists tur. Det var tydligen en amerikan som hade skrivit nagra latar hemma som han ville spela ute. Det lat ratt bra, kommer inte ihag vad han sjong om. Sen var det lite blandat tjejer och killar som spelade sing&song writer-musik. For den som ar familjar med den musiken vet kanske ocksa att det kan bli lite val mycket av GDC(CFG, ADE) efter ett tag, som per gessle borde ha insett for lange sen. Men sen kom en kille som bade ville och kunde. Han var irlandare, och ar fortfarande hoppas jag, som bor i gent i belgien. Jag kommer ihag att jag har sett honom innan och jag kande ocksa igen latarna. Han var sketabra om man far uttrycka sig sa. Han hade en gitarr och sjong, bredvid sig hade han en kille med en 6-strangad cello. Denna cellist varierade sitt spel med fingrarna och straken. En lat sarskillt var helt underbar. Alla blev helt tysta pa stallet och bara insop den underbara laten. Det som skillde honom fran de andra var att han hade tankt innan han skrev sina latar. Han lekte med tonarterna och anvande sig av massor av ackord i varje lat. Det blev aldrig trakigt att lyssna och dessutom lekte han med orden och varierade tempot i sangandet/berattandet.
Efter han spelat gick jag fram till honom och borjade snacka med honom. Det visade sig att han var riktigt trevlig och hade manga ideer som jag kan overensstamma med. Vi pratade om ackordstruktur och latskrivning, att spela live och att spela in. Nat som jag blev imponerad av var att han inte hade nagon annan inkomstkalla(pengar) an musiken och han spelade aldrig covers. Han ar inte kand pa nagot satt men anda har han sett till sa att han kan leva pa musiken genom att spela det han vill spela.
Hur kom vi till Carolinas laganhet da?
Jo det ar som sa att Tom inte mar bra for tillfallet. Han blev dumpad, om man far uttrycka sig ratt, for ett par tre manader sen av denna Carolina. Nar vi satt pa sappho fick han ett sms av den tjejen som han bor hos dar det stod att han var tvungen att flytta ut. Sa han borjade prata om han skulle sova i parken. Jag sa da att det skulle han inte alls gora och missade da sista sparvagnen hem till dar jag bor for tillfallet. Sa till sist sa gick tom med pa att sova hos Carolina, fast han inte ville det. Jag foljde da med och darfor vaknade jag har.
Idag vaknade jag med lapp dar Tom hade skrivit att han var ledsen for att det blev som det blev igar. Han skrev ocksa att han skulle ut och ga en svang i morse och tanka lite. Han har inte kommit tillbaka an, men jag hoppas att han har gatt till jobbet som han skulle borja kl 9.30.
Det ar konstigt vad karleken kan gora med oss. Tom ar sitt storsta problem i detta dilemma, for det verkar inte som han kan slappa henne och se framat.
Nu var det ju inte meningen att dra ner stamningen for er alla lasare men ibland hander trakiga saker i det roliga.
Nu ska jag forsoka hitta nagot att ata.
Kl 17 ungefar traffade jag Tom igar. Vi bestamde oss, som tidigare sagt, att vi skulle spela pa cafe sappho. Vid 22tiden anlande vi till sappho och dar satt Carolina med en dansk van och vantade pa oss. Vi bestallde in lite ol, weihenstafaner, och sen lite mer och sen lite mer.
Allt var trevligt och ratt vad det var sa sa en kille pa sen att Tom och ante skulle spela, och sa pekade han pa oss. Vi gjorde som han sa och gick upp och spelade. Det gick mycket bra och responsen fran publiken var ocksa bra. Vi spelade fyra latar sen var det nasta artists tur. Det var tydligen en amerikan som hade skrivit nagra latar hemma som han ville spela ute. Det lat ratt bra, kommer inte ihag vad han sjong om. Sen var det lite blandat tjejer och killar som spelade sing&song writer-musik. For den som ar familjar med den musiken vet kanske ocksa att det kan bli lite val mycket av GDC(CFG, ADE) efter ett tag, som per gessle borde ha insett for lange sen. Men sen kom en kille som bade ville och kunde. Han var irlandare, och ar fortfarande hoppas jag, som bor i gent i belgien. Jag kommer ihag att jag har sett honom innan och jag kande ocksa igen latarna. Han var sketabra om man far uttrycka sig sa. Han hade en gitarr och sjong, bredvid sig hade han en kille med en 6-strangad cello. Denna cellist varierade sitt spel med fingrarna och straken. En lat sarskillt var helt underbar. Alla blev helt tysta pa stallet och bara insop den underbara laten. Det som skillde honom fran de andra var att han hade tankt innan han skrev sina latar. Han lekte med tonarterna och anvande sig av massor av ackord i varje lat. Det blev aldrig trakigt att lyssna och dessutom lekte han med orden och varierade tempot i sangandet/berattandet.
Efter han spelat gick jag fram till honom och borjade snacka med honom. Det visade sig att han var riktigt trevlig och hade manga ideer som jag kan overensstamma med. Vi pratade om ackordstruktur och latskrivning, att spela live och att spela in. Nat som jag blev imponerad av var att han inte hade nagon annan inkomstkalla(pengar) an musiken och han spelade aldrig covers. Han ar inte kand pa nagot satt men anda har han sett till sa att han kan leva pa musiken genom att spela det han vill spela.
Hur kom vi till Carolinas laganhet da?
Jo det ar som sa att Tom inte mar bra for tillfallet. Han blev dumpad, om man far uttrycka sig ratt, for ett par tre manader sen av denna Carolina. Nar vi satt pa sappho fick han ett sms av den tjejen som han bor hos dar det stod att han var tvungen att flytta ut. Sa han borjade prata om han skulle sova i parken. Jag sa da att det skulle han inte alls gora och missade da sista sparvagnen hem till dar jag bor for tillfallet. Sa till sist sa gick tom med pa att sova hos Carolina, fast han inte ville det. Jag foljde da med och darfor vaknade jag har.
Idag vaknade jag med lapp dar Tom hade skrivit att han var ledsen for att det blev som det blev igar. Han skrev ocksa att han skulle ut och ga en svang i morse och tanka lite. Han har inte kommit tillbaka an, men jag hoppas att han har gatt till jobbet som han skulle borja kl 9.30.
Det ar konstigt vad karleken kan gora med oss. Tom ar sitt storsta problem i detta dilemma, for det verkar inte som han kan slappa henne och se framat.
Nu var det ju inte meningen att dra ner stamningen for er alla lasare men ibland hander trakiga saker i det roliga.
Nu ska jag forsoka hitta nagot att ata.
posted by Andreas at 11:55 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home